usch fyfan

Då kör vi!
jag blir så frustrerad på mig själv för allting är så jävla typiskt och det vet jag det är derför jag blir så jävla sur och nere hela tiden för det jag känner känner jag igen från innan och det är ingenting jag vill gå igenom igen vad andra än säger, ja eller nej vafan jag kan inte välja nu visst jag vet vad jag känner och vad jag vill jag vet att du är underbar det är jag säker på ingen kan dra det ur mig det vet jag för det har jag vetat länge nu och det spelar ingen roll vad andra säger om dig men det är inte rätt av mig att gilla dig att se på dig på det sättet som jag gjorde förut för att om det blir som då så kommer allting bli skit och jag orkar inte det jag vill inte ens få sånna känslor som jag hade då allting blir bara cpigt då. Varför kan man inte bara få träffa nån helt jävla ny tänkte jag då men då kom jag på att det har ja ju gjort men ingenting har hänt för jag har stoppat varje gång precis innan det har blivit nåt har ja sagt att nu vill ja inte mer du är inte för mig eller någonting liknande och det kanske är för att det har varit du, det kanske ALLTID har varit du som jag har tänkt på ett ideal för vad jag vill ha och jag hittar inte den personen för den personen är ju du. Dig kan jag inte få, du går inte att nå och nu ska ja flytta och allt kommer bli cpigt ingenting kommer att fungera jag vill bara släppa allt detta av vad jag tänkte, jag berättade för josse, var tvungen att prata med någon, förväntade mig att hon skulle säga stört nej att du var ingenting för mej men istället fick jag ett ja du borde satsa och då blev ja ännu mer frustrerad för att om hon hade sagt nej sluta nu don't go there again så hade jag hållt mig undan glömt dig igen föralltid aldrig igen skulle jag se på dig så som jag gör nu.
hur förklarar man någonting sånthär? när en känsla som att gilla någonting förvandlas till en känsla av hat gentemot mig själv ja jag hatar mig själv när det blir såhär igen när det blir DU såhär igen. Det går inte att förklara det är omöjligt ingenting går att förklara, orden jag letar efter kan jag inte få, orden kan jag inte nå.
Men endå när jag tänker på det så kan jag inte sluta le jag ser bara dig jag vet inte vad det är jag ser i dig men det är någonting men jag vill inte - så jag ser bort - svarar inte - ignorerar, men till vilken nytta? jag lär väl drömma om dig endå. Och jag som hade planerat så mycket. Ja skulle åka och träffa en annan kanske nästa vecka för att se om jag hade känslor för honom, när jag tänkte på honom kan det inte varit honom jag har saknat, jag må ha tänkt hans namn men känslorna tillhörde dig. jag måste vänta tills jag ser dig igen, inget hej inga känslor det är så jag säger det. that's right I said it.
usch måste allting vara så komplicerat? kanske hade jag kännt mer hopp om jag visste att ja skulle bo kvar här i flera flera flera dagar more days to come och att jag då och då skulle se dig, jag kan ju inte vara säker nu och de suger- det suger riktigt jävla hårt.
Så fort jag tänker på dig, bara en liten tanke, så slår min hjärna bort ditt namn från mina tankar och ersätter det med hat, för jag har förbjudit mig förut, aldrig igen aldrig han igen aldrig! det var vad jag sa varför blev det inte så? hur kommer det sig att jag ens ser så på dig som jag gör nu... inte ens jag själv kan fatta det. Jag hoppas att det inte är nångonting som kommer hålla i sig, jag hoppas att när ja vaknar imon så ska ja känna mig tom, ja ska inte känna någonting, ja ska inte höra ditt namn i mina tankar och jag ska inte tänka på dig och ja ska inte nämna dig och om jag ser dig ska ja titta bort.
det här kan inte vara bra
du är ingenting för mig
du har en mask
du har en mask
den masken är inte alltid du
den masken är ibland någon annan
den masken är verkligen inte alls alltid du
så nu är det min tur att sätta på en mask. Nu ska ja glömma.
ALDRIG MER SKA JAG TÄNKA PÅ DIG!!