för en lång lång tid.

Japp...
då vart man hemma från lägret igen.
och det enda jag kan säga är
"du säger att du är stark,
att du vart igenom det här förut"
gud vad man har funderat på lägret.
I kyrkan, speciellt.
och vid kvällsmacks bordet,
under lekarna
på nätterna....

Jag vet att det är sent
att allt redan varit
men man ska fortsätta
aldrig släppa taget
men det gör vi endå
för människor är vad vi är
inget hopp
ingen längtan
bara en svag gnista av en ful kärlek